Acceptans
Jenny Sandfors 
Ska jag bara acceptera och ge upp? Nej, det handlar inte om att ge upp utan att se verkligheten som den är utan att förneka.
Att acceptera sin bipolära diagnos.
För någon är det en lättnad att få diagnosen. En förklaring till måendet.
För någon är det en katastrof fylld av skam och rädslor.
Att acceptera betyder inte att du behöver gilla läget.
Men! Att acceptera det du inte kan förändra kan skapa ett lugn, kanske en öppenhet istället för murar.
Det är inte lätt att acceptera.
OMG, I know! För mig tog det flera år.
Här finns många känslor som flyger i luften.
Acceptans, att landa i att det är som det är.
Nu finns plats att börja utforska vad just du behöver för att må bra mellan skoven.
Ska jag bara acceptera och ge upp?
- Nej, det handlar inte om att ge upp utan att se verkligheten som den är utan att förneka eller stänga in den i en skyddsrustning eller att bygga murar.
Att släppa försöken att kontrollera, att sluta kämpa och istället öppna upp och låta ljuset sippra in.
Acceptera och skapa en mjuk miljö runt om sig, för sig, till sig.
Hur kan du hushålla med din energi så att du mår bra, på ditt sätt? Hur kan du fylla på med energi som passar just dig?
“Understanding is the first step to acceptance, and only with acceptance can there be recovery.”
J.K. ROWLING
Vi kan inte trolla bort diagnosen.
Det kan kännas ORÄTTVIST att den finns där.
OBEHAGLIGT att inte veta när ett skov slår till igen.
Men samtidigt kan mycket annat hända i livet som vi inte heller kan ta kontroll över.
Det vi kan göra är att bädda runt om diagnosen på så sätt att vi gör livet lite lättare för oss.
- Vad behöver du för att må bra mellan skoven?
När du tar reda på den frågan kan du anpassa livet på dina egna villkor. Ingen annans. Inga mallar och normer. Dina!
Ett sjukdomsbesked. Kroniskt. Att tappa hoppet och orken i det mörka.
Att acceptera att jag kommer vara sjuk resten av livet, det är inte lätt. Det kan vara mycket att begära av sig själv, just där och då.
Men, kan acceptans vara att gå vidare, att inte låta sig fastna i en skyddsrustning?
Acceptera och lära mer om sin diagnos och hur vi själva kan påverka vissa delar i livet för att underlätta för oss själva.
Hitta rutiner och vanor som gör dig gott. Som hjälper dig i vardagen.
Så att hoppet kan börja spira. Långt där inne.
Mina reflektioner om acceptans
Jag har förstått att acceptans kan betyda så olika saker för olika personer. Innebörden alltså.
⚔️ Att kämpa mot sjukdomen känns inte aktuellt för mig, medan det för någon annan känns som en livhanke för att inte ge upp.
🔋 Att lyssna efter energinivån hjälper mig att hantera balansen. Har jag gjort något som krävt extra energi mår jag bäst av att chilla, landa och ladda efteråt. Får planera in luft för det. För någon verkar det som att ge upp och låta sjukdomen styra och ställa.
Men. Jag tänker att huvudsaken är att var och en gör sin tolkning och hittar det som passar bäst.
3 exempel på min upplevelse av att acceptera diagnosen är:
▪️No more hemlighetsmakeri.
▪️Vågar prata = möter fler berättelser att spegla mig i och inspireras av.
▪️Behöver inte se mig om över axeln när jag går in till öppenvården för det årliga pratet om medicinering.
En oerhörd lättnad.
🦟 Nu önskar jag bara att hela världen (på sitt sätt) kan acceptera sina och andras diagnoser lika lätt som om det vore ett myggbett.
Har du accepterat din eller din anhöriges bipolära diagnos?
▪️Var ska du ta vägen härifrån?
▪️Vad kan du göra för att underlätta ditt liv? Om något? Går det?
Vill du läsa min bok om bipolaritet?
⭐️ Att få diagnosen bipolär sjukdom
⭐️ Om mörkret och ljuset
⭐️ Skapa ditt liv inifrån och ut
⭐️ Mejvård för att må bra mellan skoven
Kategorier: acceptans